Jag la just ut en länk på min facebook om Oksana Makar - den ukrainska kvinnan som våldtogs och misshandlades grovt av tre unga rika män. De försökte sätta eld på henne. Sen lämnade de henne för att dö. Men hon hittades och togs till sjukhus.
Händelsen är så ofattbart omänskligt brutal att i varje fall jag måste tänka igenom noga vad är det som jag vill sprida. Är det sant? Har detta inträffat? Är det en fabricerad historia? Nu är det en erfaren och kunnig Svd-journalist, Jan Blomgren, som skrev artikeln för svenska läsare. Jag litar på honom men kollade för säkerhets skull också med ukrainska medier och vänner. Allt tycks stämma. Även om jag inte vill att det ska vara sant.
Jag la ut länken inte bara för att just denna händelse är grym. Utan också för att jag läste om liknande händelser i en OSCE-rapport av den finske människorättsexperten Kimmo Kiljunen. Han undersökte vad som hände i den etniska konflikten i Osj, södra Kirgizistan, i juni 2010. Jag gjorde en fältstudie i samma stad i höstas och bevittnade den omfattande materiella skadegörelsen. Jag hade hjälp av en tolk i mina intervjuer med 14 kvinnor. Intervjuerna handlade om annat, men tolken berättade om öden som hon mött i det trauma-team som Läkare utan gränser satte upp direkt efter och som hon jobbat med.
I konflikten flydde 400.000 människor. Det är fler människor än vad som bor i Malmö kommun. De flesta har återvänt men cirka 70.000 lever fortfarande i intern eller extern exil. 472 människor dog. 2000 - 4000 hus brändes ner. Grymheterna var många. Lika ofattbara som fallet Oksana. En video spreds på YouTube med en folkmassa som tittade på när en människa brändes levande. Folkmassan ingrep inte
Antalet våldtagna är kraftigt underrapporterat, skriver Kiljunen. Polisen "obstruerade" när kvinnorna anmälde. Kiljunen ville få upp sanningarna på bordet. Han skrev om gängvåldtäkter som utförts i hemmen. Min tolk i Osj berättade om fall där just de yngsta döttrarna valdes ut och våldtogs inför den hjälplösa familjen. Detta sker i krig. Men sen skriver också Kiljunen att våldtäktsoffer sattes i brand efteråt.
Den kirgiziska regeringen kritiserade Kiljunens rapport. Kallade den för partsinlaga. Våldtäkterna hade dessutom beskrivits för detaljerat, menade regeringen i den motrapport som publicerades. Såväl våldtäkterna som den obstruerande lagföringen måste sättas i sitt kulturella sammanhang, menade regeringen. Kiljunen skulle alltså förstå och visa hänsyn till de djupt patriarkaliska värderingarna i området. Familjer som sett sina döttrar brinna skulle inte ömkas. De våldtagna kvinnorna hade inte samma värde. Våldet skulle tystas ner för att skydda de ansvariga männen. Detta är ofattbart grymt. Man vill inte ta till sig detta. Jag vill inte det!
Fallet med Oksana Marak har många bottnar. Det handlar om det korrupta Ukraina. Det handlar om mäns våld mot kvinnor. Och det handlar om ett vidrigt brott som drabbar många kvinnor i världen. Vi tiger för det är så grymt. Men här måste vi höja rösten och låta Oksana bli en symbol för alla kvinnor som möter samma öde. Sprid information.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar