När Birgitta Ohlsson skrev på Facebook om bomben mot regeringsbyggnaderna i Oslo, blev Facebook min nyhetskälla. Läste sen tidningarna på nätet och dramat rullades upp. Så ofattbart i sin början. I dag för en månad sedan. Dagen efter ringer en vän. Tidigt! Hon gråter över besluten som båträddarna var tvungna att ta när de inte kunde ta ombord alla flyende ungdomar. Vem skulle säkert få leva och vem kanske inte? Kan det finnas en värre konflikt?
Facebook fungerade sen nästan som terapi de första veckorna efteråt. När det inte räckte med att prata med familj, vänner och grannar blev Facebook en av ventilerna – min ventil.
Nu sägs det att massmördaren Behring kommer att åtalas för mordförsök på tusen personer. Inte fler? Ofattbart många ändå men förmodligen rätt av åklagaren.
En månad har gått. Och jag rannsakar mitt engagemang. Jag gör det för jag är inte ensam i mina reaktioner.
Samtidigt med efterdyningarna i Norge skymtade rapporterna om antalet dödade i Syrien. Men nästan uteslutande bara i tidningar, radio och TV. På min Facebook-sida fick bara Norge plats trots att fler människor mördades i Syrien av en makthungrig president.
Om det är tusen eller fler dödsoffer i Syrien blir väl heller aldrig klarlagt. Det kommer i varje fall aldrig publiceras några namnlistor i svensk press. I fredags deklarerade president al-Assad att demokratiska val ska hållas i februari 2012 - om än att västvärlden kräver hans avgång och beskjutningar mot – mördandet av - befolkningen alltjämt pågår.
Rebellernas blodiga kamp för demokrati i Libyen var på väg att eskalera i den massmediala bakgrunden till det norska dramat. Idag kan vi läsa och höra att Gaddaffis diktatur är till ända … på väg att ändas. Diktatorn själv inte är gripen och någon säkerhet kan ännu inte garanteras.
Det är tre starka händelser och förlopp. Alla kommer förmodligen att finnas med i morgondagens historieböcker – i den mån sådana kommer att finnas.
Vad finns gemensamt och vad skiljer händelserna åt, förutom att de varit massmediala. Kampen för demokrati finns där med olika förutsättningar. Många människor har mördats i alla tre fallen. När Norge tonas ner, tonas Syrien och Libyen upp. Summan av allt engagemang är konstant, sägs det. Men alla händelserna har haft olika utrymme på Facebook – min Facebook-sida.
Jag grät med Norge men känner mer frustration över Syrien och Libyen. Jag känner inte människorna närmare i Libyen och Syrien, men måste verkligen personliga band vara grunden för att tårar ska trilla? Mängden tårar och antalet dödsoffer är sällan logiskt korrelerade. Tårar? Läs dem symboliskt. Massmedierna vet hur deras läsare, lyssnare och tittare reagerar och bevakar därefter. Det är min poäng. Facebook är en spegel.
Ett fjärde drama har också pågått i skymundan. Hungersnöden på Afrikas Horn. Men till skillnad från Syrien och Libyen verkar upplösningen långt borta.
Dramat återspeglas nästan inte alls på Facebook – min Facebook. 3 miljoner människor är drabbade. Barn dör. Mödrar skiljs från sina barn. Jag läser om mammor som känner sig tvingade att lämna något barn efter sig på flykten för att de inte kan rädda alla sina. Det måste vara en värre konflikt än den båträddarna i Norge fick uppleva, om nu olycka kan jämföras.
Terroristgruppen al-Shabaab i Somalia hindrar matleveranserna från de internationella hjälporganisationerna… eller var det regeringstrupperna som gjorde det. Human Right Watch lyckas inte sortera ut vem som bär ansvaret just i Somalia utan vill att alla ska ställas inför rätta … men av vem och av vilken stats rättsmaskineri.
Hungersnöden på Afrikas horn berör både i fråga om tårar i en symbolisk bemärkelse och en frustration. Jag lider med mammorna som måste lämna sina barn. Jag är inte immun mot bilder på barn som svälter. De är sanna av dags dato. Jag upprörs över korruptionen som hindrar hjälpen.
Jag sms:ar AKUT TORKA till 72 900 och skänker 100 kr via Röda Korset. Fast egentligen skulle jag vilja sms:a ABSOLUT KORRUPTION...som orsak, alltså. Jag skriver det på min Facebook också.
Bonnie Bernström
Ordförande
Liberala Kvinnor
Hej Bonnie!
SvaraRaderaJa du...detta som hänt och händer i Norge är och förblir ett kapitel för sig. Inte kommer jag eller andra att glömma...hoppas jag.
Bad gäller Syriens situation ligger det först för mig på vilka av de hemska människokränkande nyhetet jag tar del av. Så hemskt att vi väljer att se på....På mitt iniativ har vi i LK Skaraborg skrivit ett upprop om hur vi hanterar flyktingpolitik. Från början var artikeln en debattartikel med fokus på kvinnor och barns situation i sin flykt från b l a Syrien. Fick korya ner mycket för att få plats i tidningen.
//Marita Hirschberg